Av: Jonas M

Fjällbacka skärgård 14-17 september 2006

Torsdag
Telefonen ringde 15:53, det var morsan. – Vi är i Mölndal nu så vi kommer snart och hämtar upp dig, sa hon. Jädrans, är hon redan här, tänkte jag. Fort ihop med lite rena kalsonger, ett hellyhansen-underställ, en handduk och en tandborste. Resten av mina prylar tog morsan med sig från Helsingborg.

16:22 kom Lena Mämpel, i sin röda Volvo 850 med tre kajaker på taket och hämtade upp mig i centrala Göteborg. Vi var nu på väg i den fullastade bilen och siktet var inställt på Fjällbacka skärgård. Medan vi sakta rullade ut ur Göteborg mitt under rusningstrafiken, mumlade morsan något om att hon hade glömt packa med kåtan. Vid samma tidpunkt befann sig elva andra kajakentusiaster någonstans på vägen mot fjällbacka.

Väl framme vid mötesplatsen i fjällbacka, möttes vi av Ola och Mikael som kom paddlandes. De hade tydligen kommit upp lite tidigare under dagen. Inte långt efter att vi kommit fram, anlände resterande deltagare. Hoppet om att vår turledare Lars-Åke till skillnad från Lena skulle ha kommit ihåg ta med kåtan, släcktes när L-Å upplyste oss om att även han varit lite tankspridd och glömt att ta med den. Alla var ivriga att komma iväg innan kvällen blev alltför mörk. Beslut togs om att första övernattningen skulle ske på Lökholmen. Enligt vissa källor(Lena och Ola) inom gruppen skulle där finnas en kanonfin lägerplats med en 100m lång sandstrand och äng precis vid vattnet, detta var ovanstående mycket övertygade om. Det visade sig ganska snart, när vi väl paddlat de 4 kilometrarna ut till Lökholmen att denna ö i princip inte hade någon strand över huvud taget bortsett från en liten remsa på 5m vilken vi intog likt de allierade intog Normandies stränder 1944. Tältuppsättning och matlagning fick ske i mörker denna kväll. Mareld kunde skådas denna natt, lika fascinerande som alltid.

Fredag
Vid elvatiden på fredagen satt vi återigen i kajakerna. Det blev ungefär 9km paddling söderut innan vi stannade till för lunch på ön Trinisla. I mina ögon var platsen ett av guldkornen på hela turen.

I den lilla viken var sanden kritvit och vattnet alldeles klart. Det var som hämtat från ett vykort från den grekiska övärlden. En lite mer snabbpaddlande grupp bestående av Sanne, Ronny och Erik satt och solade på klipporna när vi andra gled upp med våra kajaker på den lilla sandstranden.

Efter en lång och behaglig siesta paddlade vi vidare. Vi hade tidigare under dagen paddlat förbi Hästvam, en liten ö bebodd av en ensam fiskare, i hopp om att få köpa lite läckra färska havskräftor. Men till vår stora besvikelse hade feskarn inte en enda kräfta.

Under eftermiddagen paddlade vi förbi öar som Galgeberget, Långholmen, Lilla Hamburgö och Kiddön. Dannemark var ön vi skulle slå läger på denna kväll. Någonstans lite söder om Dannemark blev det plötsligt väldigt grunt. Några hundra meter framför mig såg jag Ola knalla omkring på vattnet, släpandes på sin kajak likt Jesus iklädd flytväst och kapell. Det visade sig vara en stor sandbank överfylld med blåmusslor och det var på denna han spatserade omkring. När alla paddlare tagit sig över eller igenom blåmussel-hindret fortsatte vi runt Ulön och kunde strax därefter stiga i land på Dannemarks sandstrand.

En sval bris satte Magnus i rörelse. Eftersom kåtan låg kvar hemma på klubben fick han användning för sin tarp/vindskydd men även tillfälle att visa prov på sina McGyver-kunskaper. Efter lite bök o stök stod till sist ett riktigt fint vindskydd på plats.

Så där satt alla i sina therm-a-rest-stolar med sina trangiakök mellan benen och njöt av stjärnhimmeln som bara blev mer och mer gnistrande ju längre kvällen led.

Lördag
Lördagen bjöd på ett strålande solsken och nästan ingen vind alls. Vi paddlade norrut denna dag och korsade vår egen rutt vid två tillfällen. En ö som fungerat som gravplats åt avlidna sjömän på 1500- och 1600 talet, med det självklara namnet Kyrkogårdsö blev platsen för lunchstopp.

Slutmålet för dagen var Måkolmen. Efter 19,1 km paddling steg vi i land på Måkolmen. Ön hade en fin bred sandstrand med en stor äng intill, precis så som Lena och Ola hade beskrivit vår tänkta första lägerplats. Det var förstås denna ö som funnits i deras minnen den första kvällen.

På Måkolmen fanns det gott om plats att sätta upp tält på. Några valde att sätta upp sina tält på den lilla gräsmattan som låg skyddad av några klippformationer. Andra valde gräsremsan strax ovanför stranden medan Lars-Åke satte upp sitt tält en bit bort mitt på den stora ängen.
Om det var han som hade snarkat ljudligt natten före eller om det var han som ville slippa höra andras snarkningar låter jag vara osagt.

Under kvällen dracks det och åts det av diverse läckerheter. Magnus och Malin mumsade på Murkelstuvning och Lars-Åke bjöd generöst på ett glas Amarone till den som vill smaka.
Dock satt korken i flaskan som berg och vi provade en efter en att med kraft få ur den.
Det var nu Lars-Åke fick användning för sina tjocka tumvantar. Schlopp! Så var korken ute, i alla fall halva. Men efter lite fingertoppskänsla lyckades vår turledare med att dra upp resterande kork ur flaskan och succén var ett faktum. Till det angenäma rödvinet bjöd han även på diverse trevliga ostar.

För underhållningen denna kväll stod Mikael som sjöng den bisarra eskimåvisan om eskimån Eskil Eskimårtenssons öde.

Efter en kväll med god mat, god dryck och underhållning under en stjärnklar natthimmel, var det bara att somna in i sin zzzovzzzäck…snark…zzz…!!

Söndag
Daggen hade sett till att våra tält var rejält fuktiga på morgonen när vi vaknade. Solen hade gömt sig bakom lite morgondis.

Havregrynsgröt är som vi alla vet vanligt förekommande frukostmat som oftast äts med mjölk och något tillbehör såsom sylt. Däremot hör det inte till vanligheterna att gröt äts med diskvatten. Under söndagens frukost, var dock ett tillfälle då ett matlag gav sig in på detta kulinariska äventyr. Svante var den av de tre i matlaget som tydligast visade sin uppskattning för denna matupplevelse. Lars-Åke och Nina var dock inte lika entusiastiska.

Vid elvasnåret satt vi i kajakerna och gled stillsamt iväg från den utomordentliga övernattningsplatsen. Vi paddlade nu återigen söderut. Vi tog oss igenom hummerskären vidare förbi Långholmen och efter några kilometer kom vi fram till Ingrid Bergmans hus, eller ö rättare sagt. På ön är åtminstone två boningshus, därtill en stor sjöbod med en rejäl träbrygga. Det ena boningshuset har enorma panoramafönster som uppenbarligen ger en fantastisk utsikt med havet som horisont. På en holme strax utanför ön står en ca 2m hög staty föreställande en duva av något slag. Vackert eller smaklöst, det beror väl på vem man frågar. I vilket fall så utgör den ett landmärke som är synligt på långt håll.

Vi lämnade Ingrid Bergmans hus på Dannholmen och begav oss mot vårt lunchrastställe, på ön Tryberg. Vi njöt vår sista lunch och delade med oss av vad vi hade kvar i matväg. En kvinna i morgonrock, boenden på ön, markerade tydligt sin närvaro genom strutta förbi oss kajakligister ett par gånger.

De sista kilometrarna tillbaks till Fjällbacka, paddlades i lite mindre smågrupper och lite olika vägar. Några ville komma hem lite fortare än andra.

Tillbaka till grusparkeringen där vi hade startat. Bilar började packas, kajaker fästes på bilarna och folk sa adjö till varandra.

Vid fyratiden rullade vi iväg med morsans röda Volvo 850 och lämnade Fjällbacka för den här gången. På vägen hem tänkte jag –Tänk vad vackert det kan vara i Sverige och hur mycket mer det måste finnas att se och uppleva här i vårt kära fosterland, men jädrans jag måste boka tvättid i tvättstugan när jag kommer hem, jag har ju inte ett enda par rena kalsonger….

Deltagare
Lars-Åke A
Erik Se
Svante B
Ronny N
Sanne G
Nina M
Gertrud E
Lena M
Lars O
Jonas M
Magnus H
Malin J
Ola W
Mikael E