Koster 13-16 sept 2007 - Jonas berättelse
Lars, Lenas och Lars-Åkes reflektioner
Torsdag
Strax efter lunch kom Lena och Lars och hämtade upp mig i Göteborg. Den röda Volvon hade börjat ge ifrån sig ännu fler suspekta ljud sen sist jag åkte i den.
Det var dags för en septemberpaddling igen. Efter förra årets fantastiskt fina paddling i Fjällbacka skärgård kunde jag inte motstå att följa med igen.
Det var sedan tidigare bestämt att ett gemensamt lunchstopp skulle hållas vid laxfabriken utanför Ljungskile. Här avnjöts diverse laxrätter på terrassen i strålande solsken. Alla var mätta och belåtna när vi lämnade restaurangen.
Vid halvfyratiden rullade tre bilar, med totalt åtta kajaker, gediget fastsurrade på taket, in på parkeringsplatsen vid hamnen i ett litet samhälle längst ut på Råssö strax söder om strömstad. Ur bilarna klev : Lars-Åke (turledare), Ola, Kiropraktikern och Gourmanden Jörgen, Magnus och Gunnel, Lars Ohlin, Lena Mämpel och jag Jonas Mämpel.
Efter en knapp timmes packande av kajaker m.m. paddlade vi iväg ut mot kosterfjorden. Vädret var stabilt och solen sken. Väderutsikterna för helgen var dock en aning oroväckande. Vindar uppåt 18m/s var utlovade.
Inte allt för många paddeltag senare, upptäckte Gunnel att hennes roder var trasigt och ett tidigt strandhugg fick göras för att försöka åtgärda problemet. Men väl ute till havs gick rodret sönder igen och Lena fick göra ett försök att bogsera Gunnels kajak.
Den 230 meter djupa Kosterfjorden korsades därefter med sammanbitna leenden, intet ont anande vad som väntade oss på söndagen.
Stora Brattskär blev ön vi slog upp vårt första läger på. Vinden tilltog under hela kvällen. Tarpen, denna högteknologiska superpryl, bestående av några kvadratmeter tältduk, skulle än en gång bli räddningen mot den pinande vinden. Men ack nej, vind, tältpinnar, paddlar och linor var fast beslutna att göra fullt motstånd. Mitt under tumultet bestämde sig en tältlina för att ge sig på Lena. Lena föll handlöst, med ett krampaktigt grepp kring sitt vinglas rakt in under tarpen. Under tarpen låg det stackars oskyldiga Thermarest-liggunderlaget. KRAS! Vinglaset krossas och det oskyldiga liggunderlaget blir svårt skadat.
Efter ett långt och ihärdigt kämpande mot dessa antagonister, stod eller rättare sagt låg dessa, som segrare utspridda lite här o där bortsett från vinden, som fortsatte håna oss med sin närvaro. Slaget var förlorat, för den här gången. Vi retirerade tillbaks till tälten och somnade in i väntan på en ny dag på havet.
Bild: Jonas Mämpel
Fredag
På fredag morgon blåste det kraftigt och vädret var minst sagt ogästvänligt.
Bild: Jonas Mämpel
Frukost spisades i tälten och därefter diskuterades om vi överhuvudtaget skulle ge oss ut på sjön i denna blåst. Efter en kort diskussion bestämdes att vi skulle ge oss iväg. Och tur var det för fredagseftermiddagen bjöd på solsken och fin paddling längs sydkosters kust. Lunchen spenderades i skogsbrynet intill en utomordentligt fin och lång sandstrand. Pizzapannkakor, stekta tortillas med halloumiost och ruccola och ej att förglömma, Lars-Åkes ”förlorade sköldpaddor” på burk, var några av delikatesserna som avnjöts denna lunch.
Bild: Jonas Mämpel
En av höjdpunkterna denna dag var när vi paddlade ut till kostersundet och fick känna av de stora vågorna som rullade in. Stora vågor var något som vi alla skulle få känna på igen innan turen var slut.
Bild: Lars-Åke Aronsson
På kvällen fortsatte det att blåsa friskt och en stund letade vi efter en plats att sätta upp vår vän tarpen. Men efter att en helt vindstilla liten plats bakom några snåriga buskar hittats, fick tarpen ligga kvar i sitt fodral. Grenarna från en stor tall utgjorde väggarna och taket i det lilla naturliga rum vi befann oss i. Både marshaller och gaslampor spred ljus i vår lilla koja. Magnus ”fabrikslysrör” röstades ner ganska snabbt.
Kvällens kulinariska prestation stod Magnus för när han likt en tv-kock flamberade bananer i konjak och serverade med vaniljsås. Mumsigt värre kan jag lova!
Lördag
Lördagen bjöd på strålande solsken och härlig paddling. Vi paddlade runt en bra stund i en labyrint av kobbar och småöar och beundrade kustremsorna som naturen själv skulpterat under årtusenden. Vi påträffade ett gäng sälar som simmade omkring och betraktade oss nyfiket på avstånd. Lunchen avnjöts i solsken på en liten trevlig ö.
Bild: Lars-Åke Aronsson
Bild: Jonas Mämpel
Den sista sträckan som paddlades för dagen bjöd på lite småtjurig och stökig sjö. Vågorna kunde liksom aldrig bestämma sig för vilket håll de skulle komma från.
Bild: Lars-Åke Aronsson
Sista kvällen spenderade vi i skydd av tarpen. Öl och vin som inte blivit förtärt tidigare kvällar tömdes nu i törstande strupar. Lars-Åke hade för övrigt en ny ölsort var kväll, öl, lämpligt att skölja ner surt finskt knäckebröd med. När förråden av mat och dryck var tömda kröp alla, förhoppningsvis med ett lika belåtet leende på läpparna som jag, ner och somnade i sina sovsäckar.
Söndag
Duggregn. Vår uppgift denna dag var i stort sätt att korsa Kosterfjorden och ta oss tillbaka till parkeringsplatsen där vi startade turen. När vi började vår överfart var havet lugnt och stilla men väl ute i fjorden blev vågorna bara större och större.
Det var häftigt att vara ute och känna naturens krafter på nära håll men samtidigt väldigt respektingivande.
Mitt ute i fjorden när vågorna var som störst blev Lars tydligen sugen på att bada. (om detta spontandopp berättar Lars-Åke och Lars själv mer om i sina turberättelser)
Efter en lärorik räddningsaktion fortsatte vi paddla med vågorna istället för som tidigare då de kom från sidan. Vi gled in på lugnt vatten den sista sträckan in till fastlandet och någon gång vid tvåtiden var vi tillbaka vid bilarna.
Sammanfattningsvis, en mycket omväxlande tur (väder och paddlingsmässigt). Regn och kraftig blåst, stora vågor, små vågor, solsken och lugnt vatten.
Som sagt omväxling förnöjer!!
/Jonas Mämpel
Lars, Lenas och Lars-Åkes reflektioner